Gott nytt ar allihoppa!
Vart nyar infirades i Sydney. Vi hade stamt traff med var kara van Emil, en dros andra vasterasare och nagra andra svenskar for att tillsammans fira in det nya aret.
Dagen borjade sadar. Regnet oste ner. Inte direkt vad man vill nar man vet att man ska vara utomhus i sisadar 10 h. Efter det gick dock dagens utveckling bara spikrakt uppat. Vi var forst pa plats pa motesplatsen, Balls head. Vi forst, det hander inte ofta. Balls head ar en park precis vid vattnet med utsikt over den kanda Harbour Bridge. Dar tillbringade vi dagen med picknick. Kandes inte alls som nyar, utan snarare som midsommar. Riktigt mysigt var det! Vid niotiden kom de forsta fyrverkerierna. De var verkligen fina. Kunde knappt barga oss for att se vad som skulle komma tre timmar senare. Dessa var nagot alldeles extra. Vi satt pa nagra klippor, skalade och kollade pa dem. De var ganska obeskrivliga faktiskt. Tycker alla borde uppleva det!
Nar vi forst kom till Sydney fick vi aterigen, precis som i Brisbane, en bra kansla. Vi gillar verkligen storstader. Sydney ar hur fint som helst. Hoghus, coola byggnader, fina parker och nastan allt omges av vatten. Nagra kvallar har vi varit nere i Darling Harbour. Bara strosat runt lite grann. Riktigt trevligt och kul med mycket folk pa gatorna aven pa kvallarna oavsett vilken dag det ar. Lite skillnad mot gamla Vassan. Vi gillart!
Har har vi hunnit med en hel del. Jag och Alex borjade dock med att bli sjuka. Formodligen efter alla ofrivilliga dyk under surfingen. Forsta dagen vi fick lite mer energi tog vi oss till IKEA. Vi var tvungna att ta tva tag och en buss for att komma dit. Men det var det vart. Det blev en kottbullslunch. Har aldrig i hela mitt liv tyckt att kottbullar varit sa gott. Har nog for den delen aldrig atit sa manga kottbullar heller, 20 stycken. Galler ju att passa pa nar man far chansen! Efter maten blev det en chokladboll och sedan en tur till matshopen. Val dar hade vi valdigt svart att bestamma vad vi skulle ha. Fanns ju sa sjukt mycket svenska grejer som man langtat efter utan att ens veta om det. Kopte ratt mycket godis till oss sjalva som en forsenad julklapp. Och ja, jag var varst som alltid.
En dag traffade vi nagra vanner fran surfingen(tva mexikaner och tva tyskar). Det blev ett besok i den botaniska tradgarden. Dar finns ca 20000 fladdermoss. I varje trad man tittade kunde man se flera stycken som sov upp och ned. Ganska coolt faktiskt. Och lite sjukt hur de kan sova sa. Pa kvallen gick vi till mexikanernas hyrda lagenhet och lagade mat. Det blev tacos med pepparkakor till efterratt. Fin mix av olika kulturer va?
Vi har ocksa hangt med Emil i hans lagenhet mitt i Sydney, shoppat, varit i Operahuset och lite pa stranden. Det har dock inte blivit sa mycket strandliv eftersom det i stort sett har regnat varje dag sen vi kom hit. Ratt skont anda. Da har vi verkligen kunnat lagga tiden pa annat. Utan att svettas ihjal.
Idag bot vi fran vart hostel som lag pa Bondi beach, ungefar en halvtimme fran stan, till ett mitt i city. Har ska vi spendera de sista dagarna innan vi pa torsdag aker till Nya Zealand. Woho, det ska bli grymt! Men innan dess ar ett besok pa ett jattestort akvarium, dar man kan mata hajar, och en utgang planerad. Dessutom ska vi pa bio. Ska se Avatar pa varldens storsta skarm med 3D. Det ni!
Just det. Grattis grattis grattis pa fodelsedagen brorsan! Hoppas du far en bra dag och ta det lugnt pa krogen!
Hoppas ni mar bra dar hemma! Det gor i alla fall vi!
Puss!
/Klara
torsdag 31 december 2009
måndag 28 december 2009
UPDATE
Exakt ALLT som skrivs om Lotta Sandahl i denna blogg ar sorgligt sant. Tyvarr. Tur for oss andra dock, hon bjuder pa manga skratt.
LOTTA<3
/Crew
LOTTA<3
/Crew
söndag 27 december 2009
SURFA MERA
Nu kan vi surfa! Nastan. Har tagit emot ett antal ansiktsplask. Mycket skont. Jag brukar ju gilla att se nar andra ramlar, sa detta borde ha passat mig, men (tyvarr) var man mest uppe i sina egna kraschlandningar. Skrattar dock fortfarande at en gang da Klara FLYGER ivag med sin brada. Bradan vands upp och ner och hon forsvinner sparlost ner under vattenytan, med en fot dinglandes ovanfor. Det var nagot speciellt med den smallen! En annan gang da det inte var sa mycket vagor satt jag och Alex gransle over vara brador bredvid varandra i vattnet och vantar pa en fin vag. Plotsligt dyker en sjukt fet upp. Jag hoppar ner. Vander bradan ratt, forbereder mig sa gatt jag kan. Utan resultat. Motte samma slut som Klara i foregaende exempel. Trodde att jag skulle do. Nar jag tagit mig upp till vattenytan igen ser jag inte Alex. Kollar bak. Ser da att hon sitter kvar, fortfarande gransle over bradan- har inte forflyttats en centimeter. Sjukt nojd. Vinkar. Jag grubblar fortfarande. Hur hur hur? For ovrigt skrattade jag at Alex i smyg hela tiden under surfingen. Hon ar den mest tjejiga ibland oss. Pa surfingen forvandlades hon till en tvattakta sporty spice. Det var en frojd for ogat! Hennes blick. Hennes koncentration. Oslagbar. Hog toffs och vatdrakt. Kommer sakna den synen.
Jag kanske ska ta det fran borjan. Vi bokade denna 5-dagars surftripp hemma i Sverige i augusti. Vi skulle mota upp de andra klockan 7 pa morgonen. Var dar 10 minuter innan. Forsta gangen pa denna resa vi var i tid. Riktigt nojda. Borjade vanta. Och vanta. Inte en manniska till synes. Knackar pa i surfshopen och fragar en kille, som vanligt berattar att vi var dar 2,5 timmar for tidigt. Nagat "missforstand" hade skett. Vi borjar grata. Pa nagot satt lyckas vi alltid misslyckas med nagonting. Sa har det varit sedan forsta flygturen fran Arlanda. Vi borjar bli vana.
Nagra timmar senare rullade surfbussen ivag. Vi var omkring 30 personer och gruppledaren bestamde att vi skulle borja med att presentera oss infor varandra. I mick. Surfinglagret var uppdelat med 2-natters overnattning pa tva stallen. Det sista, Crescent Head var bast. Helt ute pa en ode strand utan mottagning. Pa sjalvaste julafton, som ni alla nara och kara markte. Kanske hade vi den mest utstickande jul vi nagonsin kommer ha i vara liv. Vi gick runt i vatdrakt och tomteluva (med bling bling). Gick upp 5 och surfade i soluppgangen. Sag en delfinfamilj simma forbi. Sjong svenska jullatar och skrev god jul i sanden. Pa kvallen at vi fajitas och hangde vid en lagereld med gruppen, familjen, som vi senare blev. En tysk vid namn Sebastian spelade gitarr och sjong, med alldeles for bra sjalvfortroende. Jag, Alex och Klara tog modet och vara ficklampor med oss ner till stranden. Kollade pa stjarnorna och ingick en pakt. Mycket hemlig.
Det var en fin jul med andra ord!
I Crescent Head korde vi alltid en lek efter maten. De hade ingen diskare, sa forlorarlaget fick aran. Mycket smart drag av dem. Man var i samma grupp bada kvallarna och forsta kvallen vann min grupp. Jag var sa glad! Da var det den dar suga-upp-ett-kort-med-munnen-fora-over-till-nasta-man-utan-att-tappa-leken. Classy. Nastkommande kvall var det spelet jenka. For er som inte vet vilket det ar: ett tratorn av klossar dar man ska dra bort en kloss utan att fa tornet att falla. (Du vann en sann tavling pa en leksaksaffar nar du var liten, bror. Jag borde ocksa ha det i mina gener?) Vi var runt 40 stycken som korde med ett och samma torn, sa man var verkligen uttittad. Vi tre var i olika lag och blyga svenskar som vi ar skot vi alla upp var tur in i det langsta. Vi forlitade oss pa att nagon annan skulle tabba sig. Spelet gick langre och langre. Gick igenom sakert 10 ronder da tornet var nara att falla. Visade sig dock vara ett vagrande fallande torn. Alla hade kort i min grupp. Jag var sist ut. Gissa utgangen? Sjalvklart. Min grupp fick alltsa diska. Pa julafton. Sorry mates! Haha, det roliga var att Klara och Alex ocksa skulle varit sist ut i sina grupper. Alex berattade efterat att nar hon satt dar, nervos och radd, men sag att det var JAG som gick upp fick hon ett slags lugn. Jag skulle ju paja det. Klara sa dock att hon trodde pa mig. Det ar vid sadana har tillfallen man ser vem som ar ens riktiga van och tvartom.
Citatet for dagen:
Klara gar in pa en toa i Crescent Head. Efter en sekund kommer hon utspringandes:
"It's a fucking frog in the toilet!!!"
Jag borjar skratta. Tror henne inte. Alex gar in. Konstaterar att det ar en leksak. Plastiga ben. En annan tjej kommer in. Tysk som hon ar, testar hon att spola.
"Nej, den lever. Den flyttade sig".
Var chauffor som hor (tjej)skrik kommer in. "Lugnar" oss med att grodan faktiskt bor i den toan. Hon blev "ocksa radd forsta gangen".
Klara avslutar:
"Detta ar vart att hamta kameran for".
/LOTTA
PS. Tro inte pa allt Klara och Alex skriver om mig. Ni som kanner mig, ni vet ju att jag ar smart egentligen. Hehe.
(Observera tva nya inlagg!)
Jag kanske ska ta det fran borjan. Vi bokade denna 5-dagars surftripp hemma i Sverige i augusti. Vi skulle mota upp de andra klockan 7 pa morgonen. Var dar 10 minuter innan. Forsta gangen pa denna resa vi var i tid. Riktigt nojda. Borjade vanta. Och vanta. Inte en manniska till synes. Knackar pa i surfshopen och fragar en kille, som vanligt berattar att vi var dar 2,5 timmar for tidigt. Nagat "missforstand" hade skett. Vi borjar grata. Pa nagot satt lyckas vi alltid misslyckas med nagonting. Sa har det varit sedan forsta flygturen fran Arlanda. Vi borjar bli vana.
Nagra timmar senare rullade surfbussen ivag. Vi var omkring 30 personer och gruppledaren bestamde att vi skulle borja med att presentera oss infor varandra. I mick. Surfinglagret var uppdelat med 2-natters overnattning pa tva stallen. Det sista, Crescent Head var bast. Helt ute pa en ode strand utan mottagning. Pa sjalvaste julafton, som ni alla nara och kara markte. Kanske hade vi den mest utstickande jul vi nagonsin kommer ha i vara liv. Vi gick runt i vatdrakt och tomteluva (med bling bling). Gick upp 5 och surfade i soluppgangen. Sag en delfinfamilj simma forbi. Sjong svenska jullatar och skrev god jul i sanden. Pa kvallen at vi fajitas och hangde vid en lagereld med gruppen, familjen, som vi senare blev. En tysk vid namn Sebastian spelade gitarr och sjong, med alldeles for bra sjalvfortroende. Jag, Alex och Klara tog modet och vara ficklampor med oss ner till stranden. Kollade pa stjarnorna och ingick en pakt. Mycket hemlig.
Det var en fin jul med andra ord!
I Crescent Head korde vi alltid en lek efter maten. De hade ingen diskare, sa forlorarlaget fick aran. Mycket smart drag av dem. Man var i samma grupp bada kvallarna och forsta kvallen vann min grupp. Jag var sa glad! Da var det den dar suga-upp-ett-kort-med-munnen-fora-over-till-nasta-man-utan-att-tappa-leken. Classy. Nastkommande kvall var det spelet jenka. For er som inte vet vilket det ar: ett tratorn av klossar dar man ska dra bort en kloss utan att fa tornet att falla. (Du vann en sann tavling pa en leksaksaffar nar du var liten, bror. Jag borde ocksa ha det i mina gener?) Vi var runt 40 stycken som korde med ett och samma torn, sa man var verkligen uttittad. Vi tre var i olika lag och blyga svenskar som vi ar skot vi alla upp var tur in i det langsta. Vi forlitade oss pa att nagon annan skulle tabba sig. Spelet gick langre och langre. Gick igenom sakert 10 ronder da tornet var nara att falla. Visade sig dock vara ett vagrande fallande torn. Alla hade kort i min grupp. Jag var sist ut. Gissa utgangen? Sjalvklart. Min grupp fick alltsa diska. Pa julafton. Sorry mates! Haha, det roliga var att Klara och Alex ocksa skulle varit sist ut i sina grupper. Alex berattade efterat att nar hon satt dar, nervos och radd, men sag att det var JAG som gick upp fick hon ett slags lugn. Jag skulle ju paja det. Klara sa dock att hon trodde pa mig. Det ar vid sadana har tillfallen man ser vem som ar ens riktiga van och tvartom.
Citatet for dagen:
Klara gar in pa en toa i Crescent Head. Efter en sekund kommer hon utspringandes:
"It's a fucking frog in the toilet!!!"
Jag borjar skratta. Tror henne inte. Alex gar in. Konstaterar att det ar en leksak. Plastiga ben. En annan tjej kommer in. Tysk som hon ar, testar hon att spola.
"Nej, den lever. Den flyttade sig".
Var chauffor som hor (tjej)skrik kommer in. "Lugnar" oss med att grodan faktiskt bor i den toan. Hon blev "ocksa radd forsta gangen".
Klara avslutar:
"Detta ar vart att hamta kameran for".
/LOTTA
PS. Tro inte pa allt Klara och Alex skriver om mig. Ni som kanner mig, ni vet ju att jag ar smart egentligen. Hehe.
(Observera tva nya inlagg!)
HIT THE ROAD, JACK!
Det var langesedan nagon uppdaterade den har bloggen nu. F'lat. Vi ar visst inte sa ansvarsfulla som vi trodde vi var. Tur att ingen av oss har husdjur. Hur som helst sa har vi bra anledningar till detta uteblivande bloggande. Vi har haft fullt upp. Hehe.
Bland annat sa har vi varit i Byron Bay. Mycket fin liten stad. Ur backpackermun ett av de basta stallerna i Oz. Vi bodde pa ett ratt soft hostel som erbjod gratis middagar mot att man kopte en drink. En helt okej, nastan till och med bra, deal. Forsta dagen blev vi serverade lasange. Andra dagen fick vi ris och chili med bonor. Tredje dagen fick vi valja pa antingen lasange eller en mixad ris/chili/bonor (valdigt kreativt satt att ta hand om resterna eh hee). Foljande dagar forsatte i samma anda. En dag fick vi pasta med chili och bonor ocksa. Spannande.
Det var en hel del svenskar i Byron, faktiskt. Bland annat de svenskarna vi hangt med i Whitsundays. De hade avancerat lite sedan senast vi traffade dem och kopt pa sig lite instrument (en gitarr och en pepparburk) samt skaffat en ny buntsforvant som hette Bjorn. Det var trevligt att traffa dem igen. Vi drog en utgang ihop och at nudlar pa deras hostel. Deras hostel hade TV pa rummet. Pa rummet!!!! Jesus och alla hans vanner! Det, kara lasare, ar lyx i backpacker varlden.
En dag bestamde vi oss ocksa for att besoka Nimbin, en jattejatteliten hippe-stad utanfor Byron. Vi bokade den billigaste trippen dit, med argumentet "nu kan vi ju i alla fall passa pa att spara in lite pengar". Tabbe!
Just da kandes det i alla fall som en riktig tabbe. Nu i efterhand, nar vi sitter trygga och sakra langt bort fran "HAPPY COACH-bussen" kanns det lite battre. Men just da var jag livradd. Killen som korde bussen hette Fred, hade langa dreads och annu okand vatska i sin vattenflaska. Efter att han presenterat sig och "brutit isen" med ett sexskamt, drog han fram sina jongleringsbollar och underholl oss lite medan han drog lite snabb information om Nimbin. Samt uppmanade alla till att fraga efter sin mat, om vi valde att ata pa en restaurang i den lilla staden, och fatt vanta lange pa maten. Da hade de anstallda pa restaurangen antagligen glomt bort bestallningen eftersom att alla ar hoga dar.
Nagot vi senare skulle fa bevittna.
Hela vagen till Nimbin satt sedan Fred och trummade pa ratten i takt med musiken och korde om framforkorande bilar pa insidan samtidigt som han forsokte hanga med i konversationerna som pagick bakom honom. Det var intressant att se.
Val i Nimbin var det faktiskt sa extremt som vi hort att det skulle vara. Efter bara ett par minuter i i staden (som forovrigt bestar av en enda gata som ar ungefar lika lang som punkthuset hemma i Vasteras) kommer den forsta mannen fram till oss och slapper frasen "Hi guys, want some weed?" Alla vi tre stannar upp och kollar chockat pa honom. "Marijuana", forklarar han i tron pa att var chock beror pa att vi ar obekanta med det engelska spraket. Vi skyndade darifran. Och sadar fortsatte det. Det var som om vi befann oss i ett litet mini-Jamaica. Det spelades reggae ur hogtalarna i affarerna, batikmonster tog nastan over hela staden och overallt hangde plancsher med orden "Legalize it".
Vi traffade en kille dar som bevisligen hade spenderat lite for lang tid i Nimbin. Han hette Chris och skulle aka med oss i bussen tillbaka till Byron. Vi delade bord med honom (och tre andra man i 60-70 ars aldern som var djupt insjunkna i en diskussion angaende vilka droger som fungerar bast till vad) nar vi at lunch. Chris hade bestallt in en cappuccino men av forklariga anledningar lyckades han hela tiden glomma bort att han hade bestallt den. Det var inte forran servitrisen var inne pa sitt tredje varv for att hitta agaren till cappuccinon som han lyckades vinka till sig den i tid. Lunchunderhallning ar alltid uppskattat.
Han hade dessutom lyckats glomma bort vart nagonstans han bodde i Byron, vilket resulterade i att han fick springa in pa varenda hostel vi stannade vid och kolla om han pa nagot satt kande igen sig. Det blev tredje gangen gillt.
Fran Byron Bay blev vi sedan upplockade av Mojo Surf's buss som tog oss vidare ner till Sydney med nagra stopp att surfa pa pa vagen.
DAGENS CITAT
Inne pa Cheeky Monkeys, ett utestalle i Byron Bay, gar jag och Klara omkring och letar efter en borttappad Lotta-lisa. Dansgolvet bestod av tva laktare. Nar vi tillslut hittar henne star hon och dansar helt ensam hogst upp.
Jag: Haha vad gor du?
Lotta: JAG VET INTE!
Klara: Men vem ar du med?
Lotta: INGEN!
Nar vi lyckats fa med oss Lotta bort fran dansgolvet fragar vi igen vad hon gjorde dar helt ensam.
Lotta: Jo men nar jag var liten sa min mamma alltid att man skulle sta still nar man blev borttappad. Och jag tankte att om jag star pa en hog plats maste jag ju synas battre. Forr eller senare maste ni ju ga forbi har.
Jag och Klara star mallosa.
Lotta: Och kolla, det funkade ju!
Hoppas ni har haft en fin jul forresten! Vi saknar er darhemma!
Cheers!
/Alex
Bland annat sa har vi varit i Byron Bay. Mycket fin liten stad. Ur backpackermun ett av de basta stallerna i Oz. Vi bodde pa ett ratt soft hostel som erbjod gratis middagar mot att man kopte en drink. En helt okej, nastan till och med bra, deal. Forsta dagen blev vi serverade lasange. Andra dagen fick vi ris och chili med bonor. Tredje dagen fick vi valja pa antingen lasange eller en mixad ris/chili/bonor (valdigt kreativt satt att ta hand om resterna eh hee). Foljande dagar forsatte i samma anda. En dag fick vi pasta med chili och bonor ocksa. Spannande.
Det var en hel del svenskar i Byron, faktiskt. Bland annat de svenskarna vi hangt med i Whitsundays. De hade avancerat lite sedan senast vi traffade dem och kopt pa sig lite instrument (en gitarr och en pepparburk) samt skaffat en ny buntsforvant som hette Bjorn. Det var trevligt att traffa dem igen. Vi drog en utgang ihop och at nudlar pa deras hostel. Deras hostel hade TV pa rummet. Pa rummet!!!! Jesus och alla hans vanner! Det, kara lasare, ar lyx i backpacker varlden.
En dag bestamde vi oss ocksa for att besoka Nimbin, en jattejatteliten hippe-stad utanfor Byron. Vi bokade den billigaste trippen dit, med argumentet "nu kan vi ju i alla fall passa pa att spara in lite pengar". Tabbe!
Just da kandes det i alla fall som en riktig tabbe. Nu i efterhand, nar vi sitter trygga och sakra langt bort fran "HAPPY COACH-bussen" kanns det lite battre. Men just da var jag livradd. Killen som korde bussen hette Fred, hade langa dreads och annu okand vatska i sin vattenflaska. Efter att han presenterat sig och "brutit isen" med ett sexskamt, drog han fram sina jongleringsbollar och underholl oss lite medan han drog lite snabb information om Nimbin. Samt uppmanade alla till att fraga efter sin mat, om vi valde att ata pa en restaurang i den lilla staden, och fatt vanta lange pa maten. Da hade de anstallda pa restaurangen antagligen glomt bort bestallningen eftersom att alla ar hoga dar.
Nagot vi senare skulle fa bevittna.
Hela vagen till Nimbin satt sedan Fred och trummade pa ratten i takt med musiken och korde om framforkorande bilar pa insidan samtidigt som han forsokte hanga med i konversationerna som pagick bakom honom. Det var intressant att se.
Val i Nimbin var det faktiskt sa extremt som vi hort att det skulle vara. Efter bara ett par minuter i i staden (som forovrigt bestar av en enda gata som ar ungefar lika lang som punkthuset hemma i Vasteras) kommer den forsta mannen fram till oss och slapper frasen "Hi guys, want some weed?" Alla vi tre stannar upp och kollar chockat pa honom. "Marijuana", forklarar han i tron pa att var chock beror pa att vi ar obekanta med det engelska spraket. Vi skyndade darifran. Och sadar fortsatte det. Det var som om vi befann oss i ett litet mini-Jamaica. Det spelades reggae ur hogtalarna i affarerna, batikmonster tog nastan over hela staden och overallt hangde plancsher med orden "Legalize it".
Vi traffade en kille dar som bevisligen hade spenderat lite for lang tid i Nimbin. Han hette Chris och skulle aka med oss i bussen tillbaka till Byron. Vi delade bord med honom (och tre andra man i 60-70 ars aldern som var djupt insjunkna i en diskussion angaende vilka droger som fungerar bast till vad) nar vi at lunch. Chris hade bestallt in en cappuccino men av forklariga anledningar lyckades han hela tiden glomma bort att han hade bestallt den. Det var inte forran servitrisen var inne pa sitt tredje varv for att hitta agaren till cappuccinon som han lyckades vinka till sig den i tid. Lunchunderhallning ar alltid uppskattat.
Han hade dessutom lyckats glomma bort vart nagonstans han bodde i Byron, vilket resulterade i att han fick springa in pa varenda hostel vi stannade vid och kolla om han pa nagot satt kande igen sig. Det blev tredje gangen gillt.
Fran Byron Bay blev vi sedan upplockade av Mojo Surf's buss som tog oss vidare ner till Sydney med nagra stopp att surfa pa pa vagen.
DAGENS CITAT
Inne pa Cheeky Monkeys, ett utestalle i Byron Bay, gar jag och Klara omkring och letar efter en borttappad Lotta-lisa. Dansgolvet bestod av tva laktare. Nar vi tillslut hittar henne star hon och dansar helt ensam hogst upp.
Jag: Haha vad gor du?
Lotta: JAG VET INTE!
Klara: Men vem ar du med?
Lotta: INGEN!
Nar vi lyckats fa med oss Lotta bort fran dansgolvet fragar vi igen vad hon gjorde dar helt ensam.
Lotta: Jo men nar jag var liten sa min mamma alltid att man skulle sta still nar man blev borttappad. Och jag tankte att om jag star pa en hog plats maste jag ju synas battre. Forr eller senare maste ni ju ga forbi har.
Jag och Klara star mallosa.
Lotta: Och kolla, det funkade ju!
Hoppas ni har haft en fin jul forresten! Vi saknar er darhemma!
Cheers!
/Alex
lördag 19 december 2009
MANADSJUBILEUM
Igar var det en manad sedan vi lamnade Sverige for Australien och det firade vi storslaget med en mycket fin maltid, tacokottfars och gronsaker! Basta pa lange. Nu har vi nagot att leva pa en manad till! Nudlar ar ju ocksa gott!
Tyvarr har vi haft lite problem med att lagga upp bilder har pa bloggen. Vi jobbar pa saken.
Aterkommer inom kort med fler uppdateringar. Hall ut kara vanner.
/CREW
Tyvarr har vi haft lite problem med att lagga upp bilder har pa bloggen. Vi jobbar pa saken.
Aterkommer inom kort med fler uppdateringar. Hall ut kara vanner.
/CREW
lördag 12 december 2009
SURFERS PARADISE
Vi befinner oss sedan tva dagar tillbaka i surfarnas paradis. Dag 1 har traffade vi nagra schweizare som vi stott pa tva ganger tidigare. Forsta gangen bodde de i samma rum som oss och jag rakade tappa en Ipod i huvudet pa en av dem nar han sov. Fin isbrytare! Vi hangde med dem pa kvallen och forsokte lara oss dricka ol. Gick sadar. Nasta dag hyrde de surfbrador och vi kikade pa nar de surfade. Det var sjukt stora vagor och vi kande oss inte mogna att testa an. Men vi blev i alla fall annu mer taggade for kursen om en och en halv vecka. Pa kvallen hade vi en riktig utekvall for forsta gangen pa ett tag. Vi hangde mest med tre australiensare. Det var en fin kontrast mot schweizarna. Och det var riktigt trevligt!
Tiden i Brisbane var over forvantan. Hostlet var verkligen bast hittills. Riktigt skona sangar(som dessutom hade tacken-rena rama lyxen nufortiden), gratis kvallsmat och en egen lampa och hylla vid sangen. Haha det behovs inte mycket for att vi ska trivas langre. Pa gott och ont?
Forsta dagen i Brisbane var vi pa ett zoo. Dar fick vi klappa koalor och kangurur! Vi kande oss som tyskar som gillar algar med alla bilder vi tog pa oss och djuren.
Andra dagen hangde vi pa stan. Ganska jobbigt for oss alla faktiskt med tanke pa var knapra budget. Unnade oss dock en lunch och bananbrod. Bananbrodet var riktigt gott, det tyckte till och med Alex. Sa gott att hon har lovat att ata en banan innan denna resa ar slut! For er som inte vet ar det riktigt stort. Alex och bananer gar inte ihop!
Nu ska vi snart ga och laga lite mat. Slar nog pa stort och lagar hamburgare(vi avancerar). Sen blir det nog annu en utekvall!
Och nu till dagens citat fran barkvallen med schweizarna:
Alex studerar en av killarnas pass och ser deras vita kors pa den roda bakgrunden (deras flagga med andra ord).
- Is it because you are a doctor? (de har studerat medicin i 6 ar)
Cheers!
/Klara
Tiden i Brisbane var over forvantan. Hostlet var verkligen bast hittills. Riktigt skona sangar(som dessutom hade tacken-rena rama lyxen nufortiden), gratis kvallsmat och en egen lampa och hylla vid sangen. Haha det behovs inte mycket for att vi ska trivas langre. Pa gott och ont?
Forsta dagen i Brisbane var vi pa ett zoo. Dar fick vi klappa koalor och kangurur! Vi kande oss som tyskar som gillar algar med alla bilder vi tog pa oss och djuren.
Andra dagen hangde vi pa stan. Ganska jobbigt for oss alla faktiskt med tanke pa var knapra budget. Unnade oss dock en lunch och bananbrod. Bananbrodet var riktigt gott, det tyckte till och med Alex. Sa gott att hon har lovat att ata en banan innan denna resa ar slut! For er som inte vet ar det riktigt stort. Alex och bananer gar inte ihop!
Nu ska vi snart ga och laga lite mat. Slar nog pa stort och lagar hamburgare(vi avancerar). Sen blir det nog annu en utekvall!
Och nu till dagens citat fran barkvallen med schweizarna:
Alex studerar en av killarnas pass och ser deras vita kors pa den roda bakgrunden (deras flagga med andra ord).
- Is it because you are a doctor? (de har studerat medicin i 6 ar)
Cheers!
/Klara
tisdag 8 december 2009
BRISBANE
Vi overlevde campingen!!! Vi gjorde det BRA ocksa. Jag ar fortfarande chockad. Vi traffades tidigt pa morgonen for genomgang och gruppindelning. Tillsammans med 8 okanda manniskor planerade vi var tripp till Fraser Island. Vi var yngst (som alltid) och blev matansvariga. Kandes bra. Engelsmannen och tyskarna hade ingen som helst makt att kopa bonor, sauerkraut eller nat annat osoft. Vilket senare visade sig vara mycket bra. Vi var de enda frascha ibland oss. Eller sa ar de andra riktiga backpackers?
Vi blev inpackade i safari-jeepar, sanna dar man hoppar in bak och sitter mitt emot varandra. Som pa film. Mycket forvantansfulla. Mest glada att vi inte korde. Haha, hemska tanke- mig korandes pa vanster sida ansvarig for 10 andra liv.
Nar vi kom fram till on var det dags for taltuppsattning. Jag och Alex visste att ju mindre vi beblandar oss i denna process, desto snabbare gar det. Vi var bra pa att latsas hjalpa till, all heder till oss. Plockade upp nan pinne har och dar, latsades spanna at nat snore osv. Klara forsokte nog hjalpa till pa riktigt. Dock utan resultat. En stark man fran Schweiz hade fina erfarenheter och fixade det mesta. Danke schon!
Vi var pa on i 3 dagar och under dessa gjorde vi sa mycket att jag inte vet vad jag ska beratta. Varje minut var handelserik. Bland annat akte vi till nagot som hette Lake McKenzi. Paradis. Pa riktigt. Inget saltvatten, vagor, djur eller vatdrakter. Jag brukar inte vara sa bra pa att uppmarksamma fin natur, men detta var nagot speciellt. Det var sa fint! En morgon gick vi upp och sag soluppgangen. Trodde inte det skulle vara sa mycket, men det var det vill jag lova. Pa kvallarna korde vi lekar med gruppen och chillade vid lagerelden. En kvall kom en aborigin och dansade och sjong for oss. Han luktade svett, men det var bra anda. Inte var dag man traffar en aborigin. Andra kvallen spelade nagon gitarr och sjong. Lagereld is the shit. Holl dingosarna borta, vildhundar som sprang runt pa on och var allmant laskiga. Speciellt jag var livradd. Alex var mer radd for alla insekter. Sag att en VILDhund ar mer vard att vara radd for? Klara var som vanligt inte radd for nagot. Familjen Ollson, hur gjorde ni? Vara grannar fick in en mus i sitt talt. Vill inte ens tanka pa paniken som hade utbrutit i vart talt. Ah, den trippen var nat av de basta hittills. Vart man en skulle var det strandvagen som gallde. Det var badforbud som vanligt i havet, darfor bara jeep-trafik pa stranden. Kandes som en annan varld.
Schweizaren holl pa att doda oss en gang. Han var ratt galen. Som alla tyskar. Tank er stor som en bjorn med en rost som en seriefigur i malbrottet. Vi korde pa stranden fast vi inte fick da pga det hoga tidvattnet. Man flog at alla hall. En gang slog en brittisk tjej med temperament i huvudet i taket och skrek:
"STOP THE FUCKING CAR!"
Schweizaren, med samma fina temperament svarade:
"BUT IT'S THE FUCKING BEACH!" (Kom ihag seriefigur-i-malbrottet-med-daligt-engelskt-uttal dar.)
Pinsam tystnad utbrot. Sen skamdes bada, bad om ursakt och vi forsatte aka. Fortfarande under tystnad. Haha, jag hade skrattattacker jag fick halla inne. Det var kul. Vi var alla dock lite radda. Vattnet kom narmare och narmare och han var inte direkt en safe driver. Alla latsades dock, for att "peppa upp honom" och radda sig sjalva genom att saga "good job". Haha. Sen fick inte han kora mer.
Tillbaks i Hervey bay traffade vi gruppen igen i baren pa vart hostel. Bra kvall! Sedan (igar) akte vi vidare till Noosa, en liten men bra stad. Vi besokte en national park och brande oss pa stranden. Nu borjar jag komma ifatt tidsmassigt. Idag akte vi till Brisbane. En stad vi inte hade sa stora forvantningar pa. Alla har sagt att den ar ganska ovard. Vi fick dock lyckorus direkt nar vi kom fram. Hoga hus! Stora gator! Affarer! Storstad! Bra avbrott tror jag. Funderar pa att besoka koalor imorgon. Bor pa basta hostlet hittills. Sa nara hotell man kan komma.
Till det avslutande citatet.
I taltet var det lite tryckt stamning. Jag horde ylande dingos och Alex sokte efter insekter var trejde sekund. Forsta natten nar vi sagt godnatt for lange sen (Klara sover gott sedan lang tid tillbaka) vaknar jag till i panik (utan ogon):
-"ALEX, VAD GOR DU?"
-Jag lyssnar pa musik?
-MEN DET LYSER JU??
-Jag bytte lat...?
Klara tackar och bockar for den fina videon fran Viggo och co forresten, mycket uppskattad!
Val mott!
/LOTTA
Vi blev inpackade i safari-jeepar, sanna dar man hoppar in bak och sitter mitt emot varandra. Som pa film. Mycket forvantansfulla. Mest glada att vi inte korde. Haha, hemska tanke- mig korandes pa vanster sida ansvarig for 10 andra liv.
Nar vi kom fram till on var det dags for taltuppsattning. Jag och Alex visste att ju mindre vi beblandar oss i denna process, desto snabbare gar det. Vi var bra pa att latsas hjalpa till, all heder till oss. Plockade upp nan pinne har och dar, latsades spanna at nat snore osv. Klara forsokte nog hjalpa till pa riktigt. Dock utan resultat. En stark man fran Schweiz hade fina erfarenheter och fixade det mesta. Danke schon!
Vi var pa on i 3 dagar och under dessa gjorde vi sa mycket att jag inte vet vad jag ska beratta. Varje minut var handelserik. Bland annat akte vi till nagot som hette Lake McKenzi. Paradis. Pa riktigt. Inget saltvatten, vagor, djur eller vatdrakter. Jag brukar inte vara sa bra pa att uppmarksamma fin natur, men detta var nagot speciellt. Det var sa fint! En morgon gick vi upp och sag soluppgangen. Trodde inte det skulle vara sa mycket, men det var det vill jag lova. Pa kvallarna korde vi lekar med gruppen och chillade vid lagerelden. En kvall kom en aborigin och dansade och sjong for oss. Han luktade svett, men det var bra anda. Inte var dag man traffar en aborigin. Andra kvallen spelade nagon gitarr och sjong. Lagereld is the shit. Holl dingosarna borta, vildhundar som sprang runt pa on och var allmant laskiga. Speciellt jag var livradd. Alex var mer radd for alla insekter. Sag att en VILDhund ar mer vard att vara radd for? Klara var som vanligt inte radd for nagot. Familjen Ollson, hur gjorde ni? Vara grannar fick in en mus i sitt talt. Vill inte ens tanka pa paniken som hade utbrutit i vart talt. Ah, den trippen var nat av de basta hittills. Vart man en skulle var det strandvagen som gallde. Det var badforbud som vanligt i havet, darfor bara jeep-trafik pa stranden. Kandes som en annan varld.
Schweizaren holl pa att doda oss en gang. Han var ratt galen. Som alla tyskar. Tank er stor som en bjorn med en rost som en seriefigur i malbrottet. Vi korde pa stranden fast vi inte fick da pga det hoga tidvattnet. Man flog at alla hall. En gang slog en brittisk tjej med temperament i huvudet i taket och skrek:
"STOP THE FUCKING CAR!"
Schweizaren, med samma fina temperament svarade:
"BUT IT'S THE FUCKING BEACH!" (Kom ihag seriefigur-i-malbrottet-med-daligt-engelskt-uttal dar.)
Pinsam tystnad utbrot. Sen skamdes bada, bad om ursakt och vi forsatte aka. Fortfarande under tystnad. Haha, jag hade skrattattacker jag fick halla inne. Det var kul. Vi var alla dock lite radda. Vattnet kom narmare och narmare och han var inte direkt en safe driver. Alla latsades dock, for att "peppa upp honom" och radda sig sjalva genom att saga "good job". Haha. Sen fick inte han kora mer.
Tillbaks i Hervey bay traffade vi gruppen igen i baren pa vart hostel. Bra kvall! Sedan (igar) akte vi vidare till Noosa, en liten men bra stad. Vi besokte en national park och brande oss pa stranden. Nu borjar jag komma ifatt tidsmassigt. Idag akte vi till Brisbane. En stad vi inte hade sa stora forvantningar pa. Alla har sagt att den ar ganska ovard. Vi fick dock lyckorus direkt nar vi kom fram. Hoga hus! Stora gator! Affarer! Storstad! Bra avbrott tror jag. Funderar pa att besoka koalor imorgon. Bor pa basta hostlet hittills. Sa nara hotell man kan komma.
Till det avslutande citatet.
I taltet var det lite tryckt stamning. Jag horde ylande dingos och Alex sokte efter insekter var trejde sekund. Forsta natten nar vi sagt godnatt for lange sen (Klara sover gott sedan lang tid tillbaka) vaknar jag till i panik (utan ogon):
-"ALEX, VAD GOR DU?"
-Jag lyssnar pa musik?
-MEN DET LYSER JU??
-Jag bytte lat...?
Klara tackar och bockar for den fina videon fran Viggo och co forresten, mycket uppskattad!
Val mott!
/LOTTA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)